Nagu var den första landsbygdsförsamlingen som har haft en orgel i kyrkan. Möjligen inköptes den till och med så tidigt som ca 1595 från Nådendals klosterkyrka, eftersom klostret upphörde i slutet av 1500-talet. Instrumentet i Nådendal var dock äldre. Tanken att det var byggt redan kring 1520 har till och med framkastats.
Det är inte känt vem det var som byggde den första orgeln som har funnits i Nagu kyrka. Spår av orgeln finns i Nagu kyrkas handlingar år 1656, då sista raten av priset betalades. Inventarieförteckningen från år 1658 nämner en orgel som tydligen inte var i tillfredsställande skick, för år 1659 finns det i böckerna antecknat om en donation till ”Orghbyggningen” och orgelkassan fick mera medel samma år.
Det har inte gått att få reda på vem eller vilka som byggde orgeln. Dess ålder har bestämts utgående från stilhistoriska kriterier och dendrokronologiska undersökningar. År 1664 fick den plats på en läktare mot norra långväggen mellan predikstolen och dörren till sakristian. Detta år räknas också som orgelns byggnadsår. Juhani Martikainen har i sin doktorsavhandling visat att orgeln var ett nybygge, i vilket man använde delar från den äldre orgeln.
Läktarens bärbalk mellan första och andra pelaren från koret räknat är fortfarande bevarad. Den har text från Psaltaren 113: ”Lofwer I Herrans tienare, Lofwer Herrans nampn, Lofwat ware Herrans nampn, ifrå nv och i Ewigheet: ifrå Solenes vpgång alt intill nedergången, war Herrans nampn Lofwat! haleluia.” På 1680-talet började man anse att orgelns plats var olämplig, men västläktaren byggdes först på 1740-talet. År 1749 kunde orgeln flyttas dit.
Orgeln hade från början fem stämmor och en manual. Pedal saknas. Manualen ser ut att börja från stora oktavens E, men så är inte fallet. Det är fråga om så kallad kort oktav, vilket innebär att tonomfånget är C, D, E, F, G, A, B–c3. Undertangenterna har yta av buxbom och övertangenterna har överklätts med 1,5 mm tjock ebenholts.
Orgeln har ingen åttafotsstämma, det är fråga om små pipor. År 1992 flyttades instrumentets pipor till en tillfällig väderlåda och deras klang bandades för ett cirka en timme långt program. Då kunde man konstatera att klangen var ljus och klar. Orgelns pipor visade att instrumentet hörde till 1600-talets nordeuropeiska orgeltradition.
Nagupositivets disposition:
Principal 2' (fasadstämma)
Gedackt 4'
Oktava 2'
Kvinta 3'
Oktava 1'
Scharf 2x (tillbyggnad 1746 av Carl Lenningh)
Denna orgel har kommit att kallas Nagupositivet och är sedan 1915 stationerad i Finlands Nationalmuseum i Helsingfors. Ännu i början av 1960-talet spelade man en konsert på den, men numera är den i ospelbart skick. Endast en luftkanal torde behöva anslutas för att orgeln ska bli spelbar. Nagupositivet är värdefullt därför att det är Finlands äldsta bevarade orgel.
Nagupositivet är nu ett museiföremål. Ovanstående text tjänar endast som upplysning om Finlands äldsta bevarade orgel.
Den som vill veta mer om instrumentet kan läsa Juhani Martikainens doktorsavhandling, ss. 27-52. På s. 28 finns en bild på orgeln.