Orgeln i Munsala

Den äldsta spelbara orgeln i en församlingskyrka i Finland

Orgeln i Munsala kyrka köptes i december 1879 och en läktare byggdes i västra korsarmen vintern 1880. Orgeln sattes upp av organisten i Kvevlax, Johan Wilhelm Hanelius. Den högtidliga invigningen av orgeln skedde den 5 september 1880.

Orgelns öden innan den kom till Munsala

Den orgel som köptes hade varit med om mycket innan den kom till Munsala. Det var fråga om den berömda orgel som bygg­des 1696 för Gamlakar­leby stads kyrka av orgelbyggarna Johan och Christian Beijer. De härstammade troligen från Östergötland i Sverige. Beijers orgel hade 21 stämmor. Den förstördes 1714 av ryssarna under stora ofreden. 

Åren 1736–1738 förnyade och reparerade Ericus German från Stock­holm orgeln. Den hade fortsättningsvis 21 stämmor fördelade på två manualer och pedal. År 1748, alltså bara tio år efter Germans ”reparation” reparerades orgeln av Olof Hedlund från Stockholm. År 1839 bytte Johan Råman från Tavastehus ut några stämmor samt reparerade or­geln. Möjligen gjorde Råman ett öververk av ryggpositivet. Det är också möjligt att han flyttade pedaltornen bakom huvudverket. Förut hade det varit gångar mellan huvudverket och pedaltornen som stod på var sin sida om huvudverket. När gudstjänstfolket rörde sig på läktaren gick de i de smala gångarna och sand och smuts föll ner på orgelmekaniken genom golvspringorna. Olägenheten med den nerfallande smutsen påtalades vid en besiktning av orgeln den 29 april 1772. Den var undertecknad av Johan Snellman och And. Teliin.

Orgeln installerad i Munsala

Efter det att Petter Lybeck hade ”romantiserat” orgeln hade den fristående spelbord så att organisten satt vänd mot församlingen. Antalet stämmor var nu 18 fördelade på två manualer och pedal. När orgeln kom till Munsala hade den följande disposition:

En orgel i Germanstil 1976

Organisten Asko Rautioaho skrev en artikel i Suomen Musiikin Vuosikirja 1959-1960 med rubriken "Arp Schnitgerin oppilaan rakentamat urut Suomessa?" Det  betyder ungefär: "Finns det en orgel som en elev till Arp Schnitger byggt i Finland?" Rautioaho diskuterade Schnitgerlärjungen Ericus Germans insats vid förnyelsen/bygget av orgeln 1738 och framförde följande: 

German har således antingen restaurerat den gamla Beijerorgeln eller byggt en helt och hållet ny orgel. Den senare möjligheten känns trolig, när man tänker på den förstörelse som vårt land drabbades av under stora ofreden. Visserligen kunde delar ha bevarats av Beijerorgeln, möjligen luftlådor, orgelskåp och annat dylikt. Piporna däremot var ett värdefullt byte för dem som rånade kyrkan. 

För pipornas del var det i synnerhet metallpiporna som var användbara i krig, då de gick att smälta ned och göra kulor av. Kanske träpiporna inte var lika begärligt stöldgods?

Kyrkans Orgelkommitté hade år 1964 fått i uppdrag av Munsala församling att utarbeta ett restaureringsförslag samt att underhandla om det praktiska genomförandet av arbetet. Orgelkommittén konstate­rade bland annat att restaureringen av Germanorgeln vore ytterst angelägen, eftersom det är fråga om vården av ett gammalt kyrkligt instrument av betydelse, inte bara för Munsala för­sam­ling utan för hela landet. I planeringen utsågs Kangasala Orgelfabrik till huvudentreprenör och Puusepänliike J.N. Virtanen (sedermera Orgelbyggeri Veikko  Virtanen)  till underentreprenör. 

Så byggde Kangasala Orgelfabrik åren 1975-1976 en ny orgel i Germanstil, men spelmekaniken och fasaden var ny. Orgelhuset gjordes som en barockkopia, och det mest synliga är att pedaltornen är infällda i läktarskranket enligt s. k. hamburguppställning. Av piporna var ca 40 % gamla. För ryggpositivet och pedalverket användes gamla luftlådor, troligen från Beijer 1696, pipordningen är den samma. Tempereringen gjordes enligt Kirnberger II och orgeln är stämd ett halvt tonsteg högre än nutida normalstämning.

Skivinspelning

Orgeln i Munsala finns inspelad av Sixten Enlund på LP-skivan Toccata con Fuga i gemensam utgivning av Finngospel FGLP-1017 och Proprius PROP 7859. På denna skiva finns enbart barocktonsättare representerade: Dietrich Buxtehude, Franz Tunder, Johann Gottfried Walther, Georg Böhm och Johann Sebastian Bach.