Orgeln iJeppo

Vem har byggt orgeln i Jeppo?

Orgeln har ursprungligen byggts för Pedersöre kyrka av bröderna Beijer 1685. Det kan hända att de har använt en del rester av en ännu äldre orgel som har funnits i Pedersöre kyrka åtminstone sedan 1500-talet. År 1714 förstördes orgeln till stora delar under stora ofreden, och stod i förstört skick ännu 1766. Men år 1774 byggdes orgeln upp på nytt, och åtminstone orgelhuset och kanske också en del pipor fanns kvar och kunde användas. Vem som var orgelbyggaren har diskuterats, och flera förslag har lagts fram, men numera är den starkaste kandidaten till att ha byggt 1774 års version av instrumentet organisten i Gamlakarleby, Henric Kahelin (1736–1805). Han var lärjunge till Anders Telin, som byggt orgeln i Nykarleby. År 1888 köptes orgeln till Jeppo kyrka, och då sattes den upp av organisten i Nykarleby, Anders Gästrin (1820–1904).

Gamla orgeln på den för ändamålet byggda läktaren åren 1888–1963.

Bilden är hämtad från Historik över Jeppo, 1988.

Medan orgeln stod på läktaren hade den sex användbara stämmor. Rester av stämmor (lösa pipor) fanns på golvet under orgeln. Anders Gästrin som satte upp den på läktaren satte en Principal 8 på fötterna av Trumpet 8. Metallen i denna stämma var ljusare och tunnare än i de övriga stämmorna och bland annat lödningar och regelbundna kärnstick visar att principalpiporna var fabriksgjorda, möjligen av firman Walcker.

Orgeln på dess nuvarande plats

Hösten 1963 flyttades orgeln till norra korsarmen för att bereda plats på läktaren för den nya Jehmlich-orgeln.

Skulpturerna ovanpå turellerna levererades tillsammans med orgeln när den köptes från Pedersöre kyrka år 1888. Den mellersta är ursprungligen en S:t Olofsfigur från 1440-talet, omgjord till kung David med harpan. Flöjtspelaren och fiolspelaren har årtalet 1774 på sina ryggar. Det året anses vara det år då orgeln byggdes på ruinerna av den förstörda Beijerorgeln från 1685, som möjligen kan ha haft pipor från en 1500-talsorgel som ska ha funnits i Pedersöre kyrka enligt ett brev av kyrkoherde Laurentius Preutz år 1663. 28 stycken mycket gamla pipor med hög blyhalt har också hittats bland de 287 labialpipor som är bevarade. Kan de vara från den orgel som nämndes i brevet 1663?

Foto Mats Sjölind.

Spelbordet

Tangenter som har använts ofta är mycket nötta.

Före 1911 var kyrkomusikersysslan uppdelad så att en person spelade och en annan person sjöng. I koralboken fanns inga psalmverser förrän 1948 års koralbok utkom.

De 24 små versknapparna ovanför manualen har varit organisten till hjälp för att hålla reda på antalet verser som skulle sjungas. För exempelvis 11 verser kunde 11 knappar dras ut, och när en vers var sjungen trycktes en knapp in. Alternativt drog organisten ut en knapp när en vers var sjungen.

Foto Birgitta Sarelin.

Dispositionen

Det finns 15 slejfer i orgeln. Den ursprungliga dispositionen i 1774 års version har med största sannolikhet varit följande (modern svensk stavning):

Gedackt 8 B & D

Principal 4

Spetsflöjt 4 B & D

(Saknad stämma Flöjt 4 eller 2?)

Kvinta 3

Oktava 2

Mixtur 2 X

Basun 16 B

Trumpet 8 B & D

Trumpet 4 B (& D?)

Vox virginea 8 D

På bilden syns några slejfer (övre delen av bilden). Foto Stefan Lönnquist.

Stora flytten ur orgelhuset

Juhani Martikainen undersökte orgeln med anledning av arbetet med sin doktorsavhandling år 1995. I samband med undersökningen flyttades pipstockar, pipfötter och orgelpipor, bland dem resterna av rörstämmor som funnits i gamla orgeln, till förvaring i en skrubb i kyrkfarstun. Där finns också delar av mekaniken, som abstrakter och koppelstänger. I förgrunden några kopfer med tunga och stämkrycka. Foto Birgitta Sarelin.

I en annan skrubb i kyrkfarstun förvaras bälgen. Det finns inga orgelbyggarsignaturer inne i bälgen. Foto Birgitta Sarelin.

Bilder från 1995

Foto Mats Sjölind.

Bilder från genomgång av orgelns pipor i juni 2024

Foto Birgitta Sarelin.

Google Sites

Report abuse