Orgeln i Kristinestad

Museikyrkans orgel

Orgeln i Ulrika Eleonora kyrka i Kristinestad byggdes av Nils Strömbäck år 1775-1776. Han föddes i Nederkalix 1751 och dog på okänd ort omkring 1790. Då var familjen skriven i Raumo. Orgeln i Kristinestad är en av tre kända orglar som Strömbäck har byggt. Den andra är hans hemorgel som senare infogades som öververk i orgeln i Raumo kyrka, byggd 1783. Av instrumentet i Raumo återstår endast trävirket i fasaden. 

Orgeln i Kristinestads gamla kyrka har inte genomgått ombyggnader, eftersom den har fått stå på sin plats på norra korläktaren sedan en ny kyrka uppfördes i staden. Orgelfasaden följer barockens uppbyggnad med tre tureller och två enkla mellanfält. Den liknar Gren & Stråhles orgel i Nedertorneå, i synnerhet beträffande fasaden och pipornas mensurer. Alla pipor i fasaden var ljudande i Strömbäcks orgel.

Disposition

Principal 4’ (fasad),

Gedacht 8’ Bas & Disc. 

Spetsfleut 4’

Qvinta 3 chor  (trekörig på registerskylten, i praktiken tvåkörig)

Octava 2’

Scharf 3 chor

Mixtur 2 chor

Trompet 8’ Bas & Disc.

Trompet 4’ Bas, Vox humana 8’ Disc. 

Scharf har varit grovt dimensionerad och haft plats framför tvåfotsoktaven på pipstocken. Spärrventil och svällare fanns. Manualklaviaturen med undertangenter i ebenholz omfattar 51 toner i omfånget C-d3, bihangspedalen C-e0. 

Orgelns vidare öden

Metallpiporna lagrades länge i kyrkan men försvann i samband med andra världskriget till den lokala korvtillverkaren på grund av två personers egenmäktiga handlande. Där användes metallen för den obligatoriska plomberingen av köttprodukterna.

Det som finns kvar av orgeln är orgelskåpet, fasadens trädelar, luftlådan, bälgen och regerverket samt fyra träpipor. Dessutom finns delar av tungstämmor bevarade och en komplett pipa av Vox humana.

I början av 1900-talet ersattes principalfasadpiporna med attrapper av trä. På 1990-talet har orgeln satts i spelbart skick. I fasaden sattes en ny Principal 4' och på luftlådan installerades pipor från en skrotad orgel till Gedacht 8', Spetsfleut 4' och Octava 2'. På detta sätt kunde orgeln en tid nödtorftigt användas vid evenemang i kyrkan sommartid. Nu är orgeln i det närmaste ospelbar.

Bevarade rester kunde ännu användas för att delvis rekonstruera stämmor. Att någon gång sätta orgeln i helt spelbart skick kräver kompletterande forskning och kartläggning. Som vägledning kunde Gren & Stråhles orglar tjäna.